Det var dock på håret att det inte blev något för på fredag morgon vaknade Daniel upp med världens ryggskott. Han kunde inte ens ta sig upp ur soffan så jag fick stanna hemma från jobbet. Inte helt fel med en extra "ledig" dag med dom små sötingarna när jag väl insett att det bara var att glömma jobbet för dagen. Vi kunde alltså inte åka upp till stugan på fredag em som vi tänkt utan fick istället skjuta på det till en oviss framtid. På lördag fm så bättrade sig dock Daniels rygg tillräckligt för att vi kunde åka iväg ändå. Puuuh. Det hade inte varit så kul att ställa in med en dags varsel och inte heller så kul att behöva köra Pappan i rullstol fram till kapellet. Eller ja, rullstol skulle väl inte funkat heller eftersom det var sittandet som var värst tror jag?
Hursomhelst så hann vi med förberedelserna ändå under lördag eftermiddag och på söndag var det alltså dax!
Strax före 13 rullade våra gäster in i Arådalen och letade sig upp till vårt fina kapell. Barnens morfar var dagen till ära klockringare eftersom ordinarie ringare var på födelsedagskalas. Till fjälls får man hitta egna lösningar som fungerar och det blev ju extra kul att morfar kunde fixa det, trots att han inte fick tillåtelse att träna innan på ringandet. Men det gick ju bra ändå!
Ceremomin i kapellet blev precis så mysig och icke högtravande som vi tänkt oss. "Vår" präst som också hon har stuga i området pratade mest om fjällen, stigar och livet och bara lite grann om den där Jesus. Precis som vi ville ha det. Vi hade sån himla tur också att en kyrkokör var på uppsjungnings-läger där över helgen så de ställde villigt upp och sjöng ett par låtar under dopet. Johannas Daniel spelade också en låt som jag och Daniel bestämt själva: "I'll stand by you". Det blev så fint och det var jättekul att han ville göra ett litet extra uppträdande för vår skull.
Oscar och Elsa skötte sig ypperligt under hela tiden och spanade på "publiken", tittade andaktsfullt på kören, testade att sprattla lite på golvet, la av en väldig prutt (Oscar!) och plaskade med dopvattnet. Så skönt att de slapp ha lång dopklänning och vara sådär onaturligt stilla och fina som barn aldrig vill vara. :) Där slapp vi den fighten liksom. Deras faddrar var givetvis på plats bredvid oss och tog barnen medan vi hällde upp dopvattnet m.m. Dopvattnet som vi för övrigt hämtat i en fjällbäck i närheten av kapellet. Det kan ju liksom inte bli dåligt med alla dom förutsättningarna, eller hur?
Efter ceremonin serverades det mat nere på dansbanan. Gasolbrännaren var på, ljuslyktorna tända och det var så mysigt. Vädret ute var sådär riktigt höstruggigt men det gör liksom inget alls när man har det mysigt inomhus (även om några var lite frusna). Vi åt passande nog fisksoppa med inhemsk fisk från restaurangen i Glen (samebyn nästgårds) och samebröd till var det förstås. Hur gott som helst! Till efterrätt hade vi (mest mamma!) gjort tårtor med hallon eller mylta. Gott!
Den enda nackdelen var nog att tiden gick så himla snabbt så det kändes som om jag knappt hann prata med våra gäster, men så är det väl när man ska försöka hinna träffa alla på en gång och samtidigt fixa med det praktiska och ha lite koll på två barn. Vi hoppas att flera av våra gäster vill komma tillbaka vid ett senare tillfälle och se sig omkring mer i den fina omgivningen.
Oscar och Elsa däckade någon timme efter att vi börjat äta. De hade bara sovit en halvtimme på hela dagen och klev upp runt 6 på morgonen så de var såklart helt färdiga framåt 15-tiden. Det är så typiskt när man ska göra något och vill att de ska vara vakna, att de sover för lite innan då. Men men, det gick ju bra det med även om vi inte hann öppna presenterna innan gästerna åkte då istället. Det gjorde vi för övrigt sedan i stugan och, oj, vad mycket fint och roligt dom fick. :)
Jag fotade inget alls på hela dagen men hade det på uppdrag till syster+Daniel L, bilder kommer. Även vår Arådalen-granne Björn fotade en hel del. Jag har hunnit ladda upp Björns bilder på datorn så ett litet smakprov av dom kommer här!
 |
| Den fina dopfunten som är från en björk någonstans i Arådalen Kannorna har gammel-farmor skänkt till Oscar och Elsa just för ändamålet |
 |
| Utsidan på programmet som jag pysslat ihop, japp jag ÄR stolt! :) |
 |
| Det heliga vattnet hälls i dopfunten. Ni ser väl hur heliga vi ser ut, fast jag hällde tydligen för snabbt tyckte Daniel. |
 |
| Oscar får vattnet på sig (men han var nog mest sugen på att bada) |
 |
| Även Elsa klarade vattendelen galant, dock mutad med en napp... |
 |
| Här sitter hela familjen och faddrarna! Oscars fadder är Mattias och Elsas är Johanna (Mojo) |
 |
| Vi skulle ta en familjebild också men det var inte det enklaste... |
 |
| Även prästen Gunilla ville vi ha med på bild. På Daniels kamera finns ett foto där Oscar känner om hon har tänder kvar...haha |
 |
| Utsikt från kapellet. Klockstapeln och turiststationen nedanför. |
 |
| Matbordet, mums! |
 |
| Efterrättsbuffé |
 |
| Puss puss puss PUSS PUSS PUSS (jo Elsa tyckte det var mysigt, jag lovar!) |
 |
| Några av gästerna! Faster Chatrin, farmor Britt-Marie och kusin Filip. Även Oscars fadder Mattias som lassar in tårta! |
 |
| Fler gäster! Kusinen Hampus, barnens farfar och fasters man bl.a. |
 |
| Stämningsfullt bordspynt med levande ljus och växter från omgivningen |
 |
| Mormor och Elsan |
 |
| Morfar och Elsan (med gasolvärmaren i bakgrunden!) |
Nu ska jag iallafall gå och lägga mig. Jag är ensam hemma för första gången på sisådär ett år kanske. Daniel blev ju kvar till fjälls eftersom det är älgjakt hela veckan. Istället är Mojo och hennes Daniel här som au pairer till barnen. Ikväll har jag dock haft möte på jobbet och så börjar jag 6.15 imorgon igen så dom små sover i Ås inatt. Känns en aning märkligt att vara totalt ensam hemma, men jag hinner väl knappt känna av det innan det är dax att kliva upp igen. 05.30 ringer klockan, gääääsp! Det är ju till och med tidigare än vad Oscar brukar vakna....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar