torsdag 24 mars 2011

Två av fyra

Två av fyra i familjen har varit sjuka här. Turligt nog, peppar peppar, så har dom små i familjen klarat sig än så länge.

På kvällen i tisdags så kände jag att började få ont i ryggen. Tänkte att jag säkert lyft konstigt, blir ju rätt mycket lyftande med två bebisklumpar. Efter någon timme gjode det dock rejält ont i både magen och ryggen så att sova var bara att glömma. Jag lokaliserade smärtan till under höger revben och ryggen och konsulterade Google-doktorerna. Alltid lika pålitliga. Eller ja, ibland får man ju för sig att man har diverse läskiga åkommor efter lite googlande men denna gång stod det rätt snabbt klart att alla mina symptom stämde in på gallbesvär. Det stod också på 1177.se (sjukvårdsrådgivningens hemsida, vilket ändå måste ses som en vettig sida) att det oftast gick över efter 2-3 timmar. Envis som jag är bestämde jag mig för att avvakta. Kunde inte ligga still dock så jag gick säkert 50 varv i lägenheten, vände och vred på mig i sängen och hade riktigt ont. Sova var bara att glömma och nog för att jag är van att sova lite nu, men en hel natt utan sömn fastän man är riktigt, riktigt trött är nästan som tortyr bara det.

Mitt i natten vaknade Daniel också med frossa och feber, förkyld! Kändes inte direkt som om det gick bra för oss där mitt i natten. Två halvt om halvt döende (jamen så känns det ju mitt i natten om man mår dåligt) vuxna och två små barn som gnällde och ville ha mat.

Vid 5.30 så gav jag upp, hade tänkt hålla ut och ringa hälsocentralen på morgonen men nä, det gick inte längre. Ringde sjukvårdsupplysningen och pratade med en trevlig kvinna som tyckte att jag skulle åka till sjukhuset på en gång så det var bara att ringa och väcka snälla Pappsen som skjutsade in mig.

På sjukhuset fick jag givetvis vänta eftersom läkaren var på operation så det blev två timmar till utan starkare grejer. Alvedon biter inte alls på gallbesvär kan jag ju berätta. Inte Ipren på tub heller. Inte ens i kombination med varandra. Vid 10-tiden fick jag äntligen åka hem igen efter att dom tagit prover, gett mig smärtstillande och konstaterat att det mest troligt var gallbesvär. Roligare morgon har jag ju haft.

Gårdagen blev med andra ord rätt lugn här hemma. Jag, trött efter nattens sömnbrist, och Daniel, med förkylning, i varsin del av soffan med varsin bebis i famnen. Riktigt mysigt så länge Oscar och Elsa var trötta och ville sova med oss, men sedan blev det annat när de var vakna. Fast det gick bra ändå även om det inte var sådär super-leksugna föräldrar igår.

Idag mår iallafall jag prima!
(Daniel sover fortfarande men vi hoppas att han också mår bättre idag!)
Skönt att det ändå gick över snabbt. Jag och Oscar klev upp klockan 7 och väntade in Elsan som vaknade 8. Sedan har det varit full fart med grötfrukost, bebistvätt och nu lek i babygymmet/gåstolen medan jag passar på att blogga lite :)

2 kommentarer:

  1. Jag tycker att dom där symptomen låter väldigt likt ett njurstensanfall också - sa dom inget om det...? Jag kände nämligen som dig då jag fick ett sånt anfall för 6 år sen! Då gjorde det rejält ont i ryggen och man kan inte vara still! Jag hade så ont att jag t.o.m kräktes, så tur att du slapp det!

    Gallbesvär påverkas av kosten, så om du ätit något dumt så märker du det efter bara en stund om det är gallbesvär! Om det är njursten så påverkas den inte av vad du äter, och den kan man kissa ut om man har tur!

    Nu har doktor Uddeholt talat, hihi!!

    SvaraRadera
  2. Nä, dom sa inget om njursten faktiskt men jag har också förstått att det kan vara ungefär lika symptom. Men jag ska ju in om några veckor och få det kollat med ultraljud så jag kan ju faktiskt fråga då!

    Däremot kunde det vara gallbesvär någon enstaka gång utan att det var speciell mat också. Speciellt när man varit gravid tydligen eftersom det händer något (ja läkaren sa precis så suspekt!) i kroppen då.

    Men men...får väl se hur det går! Än så länge har jag inte fått ont igen :P

    SvaraRadera